Glömda svenska hävder, del 1

Slaget på Vänerns is

Så mycket av de forna svenska hävderna är bortglömda idag att jag under överskriften ”Sveriges glömda hävder” tänkte gå igenom några av dessa händelser som en gång månne har timat här i landet. Först ut är ”Slaget på Vänerns is”.  Källorna till detta helt bortglömda slag är det fornengelska Beowulfkvädet samt den isländska Ynglingasagan, och Sköldungasagan. Sanningshalten i dessa berättelser är ifrågasatt, då de grundas på muntligt överförda dikter, men när det gäller nämnda slag, så styrks det dock samfällt från både engelskt och isländskt håll och frankiska samtida källor kan bekräfta skeenden och människor i samma händelsekedja. Det är därför troligt att detta slag verkligen har inträffat.

Det är i slutet av 500-talet och två härar står uppställda emot varandra på den frusna sjön Vänerns is. På spel står makten över ett urtida Sverige. De ädelborna krigarna är beridna och strider till häst enligt den tidens sed, något som deras ättlingar under vikingatiden inte gjorde. De bär vackert utsirade hjälmar och svärd. På spjutskaften är segerrunor ristade. På ena sidan står konung Åle den Uppländske, rikskrävaren och hans svenska här. På den andra sidan, mot Svealand till, står Adils, den rättmätige arvingen av Sverige och intill honom, den götske jarlen Bjulv och hans krigare som vill ha frihet åt sig och sitt folk. Detta är en ödesstund.

Del_av_hjälm_vendel_vendeltid_möjligen_oden

Bakgrunden är att den gamle kungen Ottar Vendelkråka avlidit och efterlämnat sig två söner, Anund och Adils. Men deras maktlystne farbror Åle tar istället makten och de båda konungasönerna tvingas fly till det angränsande (Väster-)Götland, som på den tiden var ett eget rike, skilt från Sverige. Götarna tar emot de två landsflyktiga ädlingarna och detta leder till fullt krig mellan Sverige och Götland. Åle den Uppländske infaller i Götland och götarnas unge kung Hårdråd dödas i striderna, liksom konungasonen Anund, men Adils undkommer. Åle insätter då, såsom jarl över götarna, den berömde krigaren Bjulv, på sitt fäderne svensk och släkt med Åle, men på sitt möderne släkt med de gamla götska kungarna. Åle tror att detta skall göra Bjulv tacksam och trogen under honom.

Men Bjulv och Adils gör istället gemensam sak. Bjulv lovar att bistå Adils med vapen och krigare och Adils lovar i gengäld att, om de segrar, lämna Götland i fred och frihet. På grund av den kalla vintern kan de med sin här tåga över den isbelagda Vänern som då utgör gräns mellan götarnas och svearnas länder. De möts upp utanför den svenska kusten av Åle och hans här. Nu skall det avgöras.

Slaget blir våldsamt och blodigt och det slutar olyckligt för Åle den Uppländske som dödas av Bjulv, varvid Adils sedan tar från honom hans hjälm, ringbrynja och häst. När Åle är död avstannar striderna och Adils välkomnas som den nye kungen av Sverige. Bjulv återvänder med sina götar till sitt hemland och blir insatt som kung över ett självständigt Götland.

Götland förblir självständigt gentemot Sverige under hela Bjulvs levnad. Men när han dör femtio år senare, utan att ha efterlämnat någon arvinge blossar strider ånyo upp med svearna. Avtalet med Adils är nu brutet och Götland går därmed under som ett självständigt rike och inlemmas för alltid i Sverige.

Annonser
Standard

Genmäla

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s