Svenskhet

modersvea

Den frihetliga bestämningen av svenskhet

Idag ifrågasätts ofta begreppet svenskhet på olika sätt. Det hänger dels samman med förvirringen kring begreppet som sådant, men även med frågan om svensk tillhörighet och vad det innefattar. Det finns dessutom en samhällelig föresats att verksamt svartmåla och förringa begreppet. Ur en frihetlig hållning är Sverige nämligen uteslutande ett landområde och rättslig enhet, och beteckningen svensk blir då liktydigt med svensk medborgare. Den som åtnjuter svenskt medborgarskap är enligt den bestämningen svensk, oavsett ursprung. Alla sedvänjor som ryms inom riket Sverige är därför i den meningen svenska. Men även med en sådan bestämning blir flertalets uttryck det som utmärker Sverige, vilket i sin tur är sprunget ur ett forntida sammanhang och en sedlig fortlöpning förknippad med de infödda svenskarna.

Begreppet svensk

Låt oss därför ta begreppet svensk som utgångsläge. Vad betyder det egentligen? Språkligt hör det samman med namnet på landet Sverige. Det kommer ursprungligen från beteckningen på en nordisk folkstam ”svearna”, som höll till i Uppland och som redan romaren Cornelius Tacitus visste berätta om så tidigt som år 98 e kr. Sverige betyder svearnas rike och svensk är från början egenskapsordet för ”svear”, vilket i sin tur, enligt mångas mening, betyder ”vi själva”. Egenskapsordet användes ofta för att beteckna ental. Således sade man, ”vi är svear”, och ”han är svensk”. Särskillnaden mellan egenskapsordet och sakordet försvann så småningom och flertalet ”svear” ersattes av ”svenskar”.  ”Svear” och ”svenskar” är alltså egentligen liktydiga ord och så används de fortfarande i de flesta andra germanska språk idag, bl a isländska, engelska och tyska.

Ursprungligen har beteckningen svenskar nyttjats om olika människor inom landet Sverige som talat något svenskt/nordiskt mål. Efterhand som Sverige utvidgades, gjorde också begreppet svensk det. Till en början omfattades det bara av inbyggarna i Svealand, men sedermera även av människor i andra områden, som Götaland, Gotland, Småland och så småningom tidigare danska och norska landskap som Skåne och Jämtland. Betecknande nog kallades aldrig samer eller finnar, (suomer) för svenskar, även om områdena tillhörde Sverige under lång tid.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att Sverige är liktydigt med svenskarnas rike och att svensk, som tillhörande begrepp, omfattar ättlingarna till de människor med nordiskt språk och sedavana som härstammar från de landskap som idag tillhör Sverige.

Ingjald_Illr_de

Vem är svensk?

Alla människor som i något led har släktskap med dessa ursprungliga svenskar är alltså att betrakta som infödda svenskar. Svensk är alltså den som är infödd, men det är mer invecklat än så. Man kan nämligen vara svensk i olika avseenden.

Införlivad svensk är således den som inte är infödd i landet men som upptagit befolkningens uttryck, såsom dess sedvanor, att tala flytande svenska och som vidare känner samhörighet med och trohet till landet. Den som är införlivad svensk kan sägas vara upptagen i folket.

Rättsligt svensk är vidare den som har svenskt medborgarskap. Rättsliga svenskar omfattas av samma rättigheter och skyldigheter. De är ur lagens synvinkel gemensamma delägare av riket Sverige. De frihetliga erkänner endast denna bestämning på ordet ”svensk”.

Givet bestämningarnas gränslöshet, som jag redogör för nedan,  så kan man till yttermera visso vara infödd svensk i skiftande mån. Man kan vara infödd svensk på sitt fäderne och/eller sitt möderne och man kan samtidigt och i lika måtto vara infödd svensk som infödd japan eller annat. Man kan vara rättslig svensk utan att varken vara infödd eller införlivad svensk och det är dessutom möjligt att samtidigt vara infödd eller ursprunglig svensk som icke-rättsligt svensk. Ålänningar och finlandssvenskar är till dömes ursprungliga svenskar, men inte rättsliga svenskar.

Bestämningarnas gränslöshet

Det hävdas ibland att svenskheten är svårbestämbar och omöjlig att avgränsa och därför meningslös som begrepp. Det är ett helt orimligt påstående. ”Allting flyter” och ”människan är alltings mått”, sade redan de gamla grekerna. Det betyder att bestämningar alltid är svårdragna eftersom den ena stegvis flyter över i den andra ända ner på grandläge. Försök den som gitter att dra en skarp gräns mellan gammal och ung, vår och sommar, blått och rött eller himmel och jord osv. En gräns blir alltid godtycklig och ensidigt färgad. Men det innebär förstås inte att det inte finns gamla och unga, vår och sommar, blått och rött, himmel och jord osv. och alla förstår vad som menas när man talar om begreppen för sig.

På samma sätt flyter sedliga uttryck över i varandra. Det finns följaktligen ingen skarp gräns mellan bland annat de danska, svenska och norska bygdemålen, ändå är det ”danska”, ”svenska” och ”norska” språken särskilda begrepp. Att bestämningar är gränslösa innebär därför inte att begreppen ej finns till eller har ett värde.

Vad är svenskhet?

Det är en märklig föreställning som ibland råder att bara det som funnits i Sverige sedan urminnes tider får kallas svenskt. Det motsägelsefulla med en sådan bedömningsgrund tecknas bäst om man jämför med andra länder. Vi tar Frankrike. Det främsta och tydligaste kännetecknet för en fransman torde vara det franska språket, och inget kan väl vara mer franskt än så? Men om urminnes hävd är kravet, så mister franskan omgående sin ställning. Det är nämligen inlånat nästan fullt ut från romarna. Det inhemska språket ”galliskan” dog ut stegvis efter det att Caesar erövrade landet. Det mest utmärkande för Frankrike, det mest franska av allt, är därför enligt denna bestämning inte franskt överhuvudtaget. Det visar hur omöjlig och meningslös en sådan avgränsning är. Franska språket är ju fransmännens egen ursprungliga omdaning av latinet, helt särskiljande för det landet. Det är så man måste förstå och tolka sedvana.

Vad är svenskt?

Det är alltså det säregna och utmärkande som bäst beskriver olika länders bruk. Inget av detta uppstår först ur själva jorden. Allting, till och med hela folkslag kommer ursprungligen någon annanstans ifrån. För att nämna något inländskt kan vi ta det svenska Luciafirandet. Lucia är ett  sicilianskt helgon, men hon firas i Sverige på ett alldeles säreget vis, som man inte kan finna någon annan stans. Det är därför en utpräglad svensk sedvänja.

Vad tillhör då inte det svenska? Bestämmelsernas gränslöshet fastställer att det inte finns några skarpa rågångar, men det som är tämligen nytt i Sverige och/eller inte är utmärkande och säreget för de infödda svenskarna, är heller inte att betrakta som svenskt. Här kan vi nämna ”halloween”.

lucia

Seders föränderlighet och hävdfasthet

Sedvanor förändras  över tid. Omfattningen är dock beroende av samhällets mottaglighet för nya intryck och trohet till det hävdvunna. Det finns ingen gudomlig lag som tvingar bruk att omdanas, på både gott och ont. Sanningen är nämligen den att seder bevaras i den mån de älskas och vårdas. Finns det en kärlek till dem och en vilja att föra dem vidare från mansålder till mansålder så kan de överleva utan ände. På Island har man vinnlagt sig om att vårda språket och behålla det så oförändrat som möjligt, både till den språkliga uppbyggnaden och ordförrådet. Därför kan islänningar läsa meningar överförda från svenska runstenar än idag, medan svenskar behöver få dem översatta. Judarna är ett annat folk som har bevarat sedvänjor som är flera tusen år gamla och äldre än tillblivelsen av alla idag förekommande europeiska länder.

Varför är svenskheten viktig?

Svenskheten är det samlade sedliga uttrycket och världsbetraktelsen av ett helt folk. Den binder samman de enskilda människorna med varandra, sina gemensamma förfäder och den jord de ärvt från dem och förvaltar åt sina efterkommande. Detta skapar, under rätt förutsättningar, en stark samhörighetskänsla och ett förefintligt sammanhang. En stark gemenskap inom folket ger den enskilde drivkraft att verka för samhällets bästa och för samhället att verka för den enskildes bästa enligt tänkespråket:  ”en för alla, alla för en”.

alvalek

Annonser
Standard

Genmäla

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s